Nu har företaget lanserat sin andra mobil och med den lovar de två saker:
För det första att telefonen så gott det går garanteras vara tillverkad under schyssta förhållanden, utan barnarbete eller metaller som brytits av krigsherrar i konfliktområden.
För det andra att du, om du köper en Fairphone 2, får en telefon som är lätt att laga och t.o.m. uppgradera, och därför håller längre vilket minskar resursslöseriet.
Fairphone lämnar på sin webbsida ganska omfattande dokumentation över hur de kontrollerat produktionskedjan och säkerställt råmaterialen. Men frågan är om man får ge upp något för att få en rättvist framställd telefon och vad är det i så fall? Fairphone är en påfallande stor och klumpig telefon. Tjockleken är på över en centimeter och vikten är på 168 gram, vilket gör att den känns rejält stor i handen.
I telefonen finns plats för två simkort och minneskort. När Mobil testade telefonen fanns dock ett par designmissar - listen runt kameran började släppa efter att man tagit på och av skalet ett par gånger. En vit plastlist som skyddar en kabel trillar också loss en gång, men den gick att sätta tillbaka. Batteriet är löstagbart och i minsta laget, då resultatet av ett videotest visar att batteritiden ligger på strax under fyra och en halv timme, vilket är ett riktigt dåligt resultat. Att den bara klarar sig från morgonen, fram till tretiden på eftermiddagen är inte heller okej.
För att kort beskriva vad man får ge upp för att göra ett rättvist val med Fairphone 2 - smidigt format och en lång batteritid är två saker du ger upp. Kanske eventuellt livslängden, eftersom man byggt mobilen med gamla komponenter som riskerar att inte vara kompatibla med kommande funktioner.
